|
Свой слог на важный лад настроя, Бывало, пламенный творец Являл нам своего героя Как совершенства образец. Он одарял предмет любимый, Всегда неправедно гонимый, Душой чувствительной, умом И привлекательным лицом. Питая жар чистейшей страсти, Всегда восторженный герой Готов был жертвовать собой, И при конце последней части Всегда наказан был порок, Добру достойный был венок. |
När diktaren har fogat satsen och eldigt smitt dess harmoni ska hjälten inta hedersplatsen och förebild för alla bli. Så får han alla attributen; med orätt jagad och förskjuten, försedd med känslig själ och vett samt anletsdrag som är helt rätt. Och om en hjälte fylls av vrede så är den alltid ren och klar, han är till självuppoffring snar, och i romanens sista skede står lasten jämt av avund grön när dygden lagerkrönt får lön. |
Pusjkin passar på att ge en känga åt tidigare generationers alltför förutsägbara litteratur som han och hans samtid ansåg sig ha överträffat.
Att rimma slutraderna på ordet ”lön” är populärt i svenska översättningar. Jensen och Johansson rimmar det bägge på ”skön”.