II:34

Но муж любил ее сердечно,
В ее затеи не входил,
Во всем ей веровал беспечно,
А сам в халате ел и пил;
Покойно жизнь его катилась;
Под вечер иногда сходилась
Соседей добрая семья,
Нецеремонные друзья,
И потужить и позлословить
И посмеяться кой о чем.
Проходит время; между тем
Прикажут Ольге чай готовить,
Там ужин, там и спать пора,
И гости едут со двора.
Men makens kärlek hade tåga:
han la’ sig inte i ett smack
där sorglöst utan minsta fråga
i morgonrock han åt och drack.
Det var ett stillsamt liv han förde;
den största fest man nå’nsin hörde
var grannar av prestigelöst slag
som sågs nå’n kväll i vänners lag
med vassa tungor konversera
och sörja, fast ha lätt till skratt.
När tiden drar sig fram mot natt
så ber man Olga te servera
till kvällsmat innan det är tid
att sova, envar hemmavid.
Det här inlägget postades i Kapitel II, Strofer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *