|
Она любила Ричардсона Не потому, чтобы прочла, Не потому, чтоб Грандисона Она Ловласу предпочла; Но в старину княжна Алина, Ее московская кузина, Твердила часто ей об них. В то время был еще жених Ее супруг, но по неволе; Она вздыхала о другом, Который сердцем и умом Ей нравился гораздо боле: Сей Грандисон был славный франт, Игрок и гвардии сержант. |
Men Richardson-fascinationen kom ej av böcker som hon plöjt, kom ej av Grandison-personen som hon upp över Lovelace höjt. Nej, skälet var kusin Alina, Moskva-furstinnan som ej sina’ i tjatandet om denna bok. Hon bar vid denna tid ett ok: förlovad var hon mot sin vilja, ty den som handen hennes fått blott hjärtat värmde lite smått, en annan man hon ville gilja: en Grandison, en klädsnobbsfjant, en spelande gardistsergeant. |
Här glider alltså historien tillfälligt över till att handla om Tatjanas och Olgas mor och hennes historia av olycklig kärlek.
Grandison är som titeln antyder huvudperson i romanen The History of Sir Charles Grandison, skriven av Richardson 1753. Hjälten Grandison kontrasteras naturligt nog mot skurken Robert Lovelace från Clarissa, or, the History of a Young Lady av samme författare.
Ryskans ”сержант” kan man sedan 2009 våga översätta med det etymologiskt identiska ”sergeant”, trots att den översättning jag lärde mig när det begav sig var ”furir”.