|
Задумчивость, ее подруга От самых колыбельных дней, Теченье сельского досуга Мечтами украшала ей. Ее изнеженные пальцы Не знали игл; склонясь на пяльцы, Узором шелковым она Не оживляла полотна. Охоты властвовать примета, С послушной куклою дитя Приготовляется шутя К приличию, закону света, И важно повторяет ей Уроки маменьки своей. |
Med tankfullheten som väninna se’n vaggan av sitt unga liv förmådde hon att guldkant finna i varje lantligt tidsfördriv. Men fingrarna var ganska veka, fick ej med nål och båge leka – hon hade aldrig mönsterprytt med silke lärft vars glans har flytt. En maktlystnad i unga dagar i barnets lekar kunde ses – en lydig docka skulle ges sin fostran efter världens lagar och så, förutan minsta larv, fick mammas läxor gå i arv. |
I denna strof kan man lära sig det ryska ordet för ”sybåge” – ”пяльцы”, vars rimord också illustrerar den betydelsebärande skillnaden mellan hårda och mjuka vokaler.