|
В пустыне, где один Евгений Мог оценить его дары, Господ соседственных селений Ему не нравились пиры; Бежал он их беседы шумной. Их разговор благоразумный О сенокосе, о вине, О псарне, о своей родне, Конечно, не блистал ни чувством, Ни поэтическим огнем, Ни остротою, ни умом, Ни общежития искусством; Но разговор их милых жен Гораздо меньше был умен. |
Jevgenij blott i denna håla förmådde skatta hans talang och därför fick han svårt att tåla var fest med bonn-herrskap av rang. Han flydde bort från högljutt sladder, från deras bondförnuft till pladder om slåtter-slitet och om vin, om hundgården, om var kusin. De måtte känslolivet söva – de saknade all takt och ton, såg ingen vits med rim, reson, för konsten var de ganska döva. Men deras kära hustrurs prat var ännu mera korkat tjat. |
Rimmet ”sladder/pladder” ligger nära till hands på svenska, och även Johansson använder det på raderna fem och sex:
han flydde deras glam och sladder,
ty deras snusförnuft och pladder
Jensen har liksom jag fastnat för uttrycket ”rim och reson”. Hans tionde och elfte rader lyder:
att denna råa sällskapston,
där ej fans rim och ej reson,
Etymologin i ordet ”псарня” – ”hundgård” kan verka främmande på ryska. Ingenstans skymtar ”собака”, standardordet för ”hund”. Ryskan har dock också ett annat ord för ”hund”; ”пёс” som är närmare släkt med benämningarna på andra slaviska språk: tjeckiskans ”pes”, polskans ”pies” och serbiskans ”пас” för att ge några exempel. Med en metates och en substantivändelse är steget från ”пас” till ”псарня” kort. Så här låter raderna sju och åtta på serbiska i översättning av Milorad Pavić:
О вину, жетви и о псима,
О косидби и рођацима
(”Косидба” betyder ”slåtter”; ”жетва” betyder ”skörd”. Observera att hundgården här har reducerats till blott några hundar utan gård.)