|
Негодованье, сожаленье, Ко благу чистая любовь И славы сладкое мученье В нем рано волновали кровь. Он с лирой странствовал на свете; Под небом Шиллера и Гете Их поэтическим огнем Душа воспламенилась в нем; И муз возвышенных искусства, Счастливец, он не постыдил: Он в песнях гордо сохранил Всегда возвышенные чувства, Порывы девственной мечты И прелесть важной простоты. |
Vad harm och ledsnad han fått bära, vad gott som blev hans rena kall, vad plåga följer utav ära – allt satte blodet hans i svall. Sin lyra drog han kring i världen med Schiller, Goethe med på färden, ty dikterna de satt på pränt i själen hans en flamma tänt. Och muserna fick inte skämmas där de i upphöjdhet höll hov, när lycklig han sjöng känslans lov och stolt lät dikten översvämmas av drömmar uti jungfrubarm och höjde upp det enklas charm. |
Pusjkin använder ordet ”возвышенный” – ”upphöjd” två gånger i den här strofen; en gång om muserna, en gång om känslorna. Själv har jag inte lyckats bevara symmetrin på just dessa platser, utan har flyttat den andra upphöjningen till det enklas charm på sista raden. Falen har valt en liknande lösning, där han efter ”lofty Muses” och ”Sublime emotion’s” ändå ordnar upprepningen genom att avsluta strofen med ”And youthful hopes on youthful wings”.