|
Он в том покое поселился, Где деревенский старожил Лет сорок с ключницей бранился, В окно смотрел и мух давил. Все было просто: пол дубовый, Два шкафа, стол, диван пуховый, Нигде ни пятнышка чернил. Онегин шкафы отворил; В одном нашел тетрадь расхода, В другом наливок целый строй, Кувшины с яблочной водой И календарь осьмого года: Старик, имея много дел, В иные книги не глядел. |
Han flyttade till det gemaket där gamlingen på husan skällt, från fönstret skådat över taket och fyrtio år av flugor smällt. Allt var spartanskt med soffa sober, ett bord, ett ekgolv, två garderober, men spill av bläck fanns ingenstans. Han såg vad som i skåpen fanns: en kassabok som förts med måtta, likörbuteljer många styck och bringare med äppeldryck samt almanackan från noll åtta: Den gamles långa arbetstid för läsning gav just ingen frid. |
Pusjkins beskrivning av det enkla rummet med golv av ek (”пол дубовый”) och dunsoffa (”диван пуховый”) illustrerar hur ords valör kan ändras över tiden. I mina öron framstår dessa inredningsattiraljer som mer lyxiga än jag förmodar var fallet när raderna skrevs, varför jag i översättningen har tonat bort åtminstone dunet. Johansson å sin sida har gjort en liknande manöver med ”på golvet bräder / […] divan med fjäder”. (Notera hur accenten i ordet ”bräder” – beroende på dialekt – kan behöva anpassas för att rimma med ”fjäder”.)
Än en gång finner vi sydslavismen ”осьмого года” (”åttonde året”), där ryskans standardformulering istället vore ”восьмого года” med ett initialt ”в”. Notera också kontrasten mellan beskrivningen av Onegins egenhändigt inredda rum i I:23 och det av farbrorn ärvda rum som beskrivs här!