|
Деревня, где скучал Евгений, Была прелестный уголок; Там друг невинных наслаждений Благословить бы небо мог. Господский дом уединенный, Горой от ветров огражденный, Стоял над речкою. Вдали Пред ним пестрели и цвели Луга и нивы золотые, Мелькали сёла; здесь и там Стада бродили по лугам, И сени расширял густые Огромный, запущённый сад, Приют задумчивых дриад. |
Jevgenij fann sin landsort tråkig fast avkroken var ganska flott; där skulle någon mindre bråkig ha prisat himlen för sin lott: En avskild herrgård långt från städer, av bergen skyddad från allt väder, med utsikt mot en liten å. I fjärran kunde blicken nå till gyllne fält och gröna ängder och byar spridda här och var med boskapshjordar, minst ett par. Fast parkens grönska gror i mängder, så trädgårdsmästar’ns täta sorg blir tankfulla dryaders borg. |
”Någon mindre bråkig” är mer ordagrant en ”vän av oskyldiga nöjen”. Johansson uttrycker det väl med ”vän av enkelhet och dygd”. En liknande formulering finns i strof I:55, där vi bägge har översatt ”досугам […] невинным” med ”enkla nöjen”.