I:5

Мы все учились понемногу
Чему-нибудь и как-нибудь,
Так воспитаньем, слава богу,
У нас немудрено блеснуть.
Онегин был по мненью многих
(Судей решительных и строгих)
Ученый малый, но педант:
Имел он счастливый талант
Без принужденья в разговоре
Коснуться до всего слегка,
С ученым видом знатока
Хранить молчанье в важном споре
И возбуждать улыбку дам
Огнем нежданных эпиграмм.
Vi har väl alla läst och pluggat
mest pö om pö av smått och gott.
Man verkar smart trots att man kuggat:
Gud vet, ens bildning fejkas blott.
Onegin var, så sade många,
(ja domare är stundom vrånga)
pedant med lycklig pretention
en lärd talangfull ambition:
Helt otvunget vart samtal kolla
tangera allt som anses värt
med myndig uppsyn som expert
bland orden tand för tunga hålla
och locka fram en tandrad vit
en vers får kvinnohjärtat dit.
Det här inlägget postades i Kapitel I, Strofer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *