|
И вы, красотки молодые, Которых позднею порой Уносят дрожки удалые По петербургской мостовой, И вас покинул мой Евгений. Отступник бурных наслаждений, Онегин дома заперся, Зевая, за перо взялся, Хотел писать — но труд упорный Ему был тошен; ничего Не вышло из пера его, И не попал он в цех задорный Людей, о коих не сужу, Затем, что к ним принадлежу. |
Och er, ni vackra kvinnor unga, som tidsfördriver varje natt med att i droskor dristigt gunga; längs Nevas gator rulla hatt. Jevgenij övergav er alla – ni såg hans Sturm und Drang förfalla – han gömde sig bak bom och lås, han grep trött pennan från en gås, han nu till skrivande var hågad men arbete gav honom kval – det skrevs just inget i hans sal – och därför blev han också sågad utav författare vars hets jag dömer ej – de är min krets. |
I Pusjkins original är det egentligen droskorna som rullar (även om just det verbet saknas) längs Petersburgs gator, men att istället låta kvinnorna rulla hatt längs Nevas gator tycker jag fångar andan i originalet ganska väl.
Sturm und Drang förekommer inte i originalet, men dess förfall speglar ”отступник бурных наслаждений” – ”de stormiga nöjenas avfälling” på ett sätt som bevarar storm-referensen.