| Но мой Онегин вечер целый Татьяной занят был одной, Не этой девочкой несмелой, Влюбленной, бедной и простой, Но равнодушною княгиней, Но неприступною богиней Роскошной, царственной Невы. О люди! все похожи вы На прародительницу Эву: Что вам дано, то не влечет; Вас непрестанно змий зовет К себе, к таинственному древу: Запретный плод вам подавай, А без того вам рай не рай. |
Men min Jevgenij kom att blicka blott på Tatjana kvällen lång, men inte på en stackars flicka som varit ung och kär en gång. Nej, på en oberörd furstinna, nej, på en onåbar gudinna, med prakt och makt lik Nevas våg. O mänsklighet! Än står din håg likt Evas till vad ej kan plockas: Det som du fått, det blir raskt glömt men det som finns i trädet gömt, till det kan du av ormen lockas. Om ej förbjuden frukt finns där, blir Eden ej vad Eden är. |
Här bjuds översättaren på gratisrimmet furstinna/gudinna. Det visar sig att jag delar det med Johansson.
När Tatjana en gång var kär i honom avvisade Onegin henne. När hon nu är gift och har blivit förbjuden frukt väcker hon däremot hans känslor.