VIII:24

Тут был однако цвет столицы,
И знать и моды образцы,
Везде встречаемые лицы,
Необходимые глупцы;
Тут были дамы пожилые
В чепцах и розах, с виду злые;
Тут было несколько девиц,
Не улыбающихся лиц;
Тут был посланник, говоривший
О государственных делах;
Тут был в душистых сединах
Старик, по-старому шутивший:
Отменно тонко и умно,
Что нынче несколько смешно.
Här fanns dock huvudstadens bästa,
dess snobbar och dess fina folk
och de man träffar för det mesta
samt stollar, oundvikligt smolk.
Här fanns bahyttanter som skiner
av rouge trots sina onda miner.
Här fanns en ungmö eller två
fast ont om leenden ändå.
Här fanns tillika diplomaten
som talar statskonst var han går.
Här fanns, med grått parfymdränkt hår,
den skojfriske men gamle saten
vars gamla skämt numer har mist
den skärpa som de hade sist.

Jag är nöjd med att bevara Тут был-anaforen. Bahytten är bekant sedan II:33.

Det här inlägget postades i Kapitel VIII, Strofer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *