|
Приходит муж. Он прерывает Сей неприятный tête-à-tête; С Онегиным он вспоминает Проказы, шутки прежних лет. Они смеются. Входят гости. Вот крупной солью светской злости Стал оживляться разговор; Перед хозяйкой легкий вздор Мелькал без глупого жеманства, И прерывал его меж тем Разумный толк без пошлых тем, Без вечных истин, без педанства, И не пугал ничьих ушей Свободной живостью своей. |
När maken kommer desarmerar han deras spända tête-à-tête och med Onegin diskuterar han gamla skämt och flinar brett. Så kom det gäster och alltmera fick elakheter animera och salta all konversation. Men vid värdinnan hölls god ton; ett lätt sorl utan pretentioner – ej rått, ej dumt. Blott då och då en synpunkt som gick att förstå, ej dogmer, ej pedantfasoner ej sådant fritt och livligt skrål som vissas öron inte tål. |
Jag är nöjd med att spegla без-anaforen genom upprepade ”ej”.
Går det att rimma tête-à-tête med ett svenskt ord som ”brett”? Ja, jag tycker uppenbarligen att det går, även om det kräver ett uttal av tête-à-tête som skiljer sig en aning från det som rimmar på ryskans лет. Rosenberg väljer dock i sin danska översättning att ta det säkra före det osäkra och rimma helt och hållet på franska: tête-à-tête/fête.