| Ужель та самая Татьяна, Которой он наедине, В начале нашего романа, В глухой, далекой стороне, В благом пылу нравоученья Читал когда-то наставленья, Та, от которой он хранит Письмо, где сердце говорит, Где всё наруже, всё на воле, Та девочка… иль это сон?.. Та девочка, которой он Пренебрегал в смиренной доле, Ужели с ним сейчас была Так равнодушна, так смела? |
Ja, var Tatjana nu densamma som den han i en öde bygd med självrättfärdighetens flamma moralpredikat för om dygd; förmanat, uppfostrat och rättat, som bokens första del berättat? Som den vars brev han ännu spar, där hjärtats meningar står kvar, där allt är fritt och inget tvingat? Den lilla flickan… lik en dröm..? Den lilla flickan, rar och öm, vars enkla lott han då förringat? Ja, var det henne som han mött, som allt så kallt och modigt skött? |
-
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
Kategorier
Meta