Им овладело беспокойство, Охота к перемене мест (Весьма мучительное свойство, Немногих добровольный крест). Оставил он свое селенье, Лесов и нив уединенье, Где окровавленная тень Ему являлась каждый день, И начал странствия без цели, Доступный чувству одному; И путешествия ему, Как всё на свете, надоели; Он возвратился и попал, Как Чацкий, с корабля на бал. |
Så drabbades han utav leda och ville snart bli resenär (det är en väldigt plågsam sveda; ett kors som vissa villigt bär). Han tog farväl av avskildheten, av skogen, ängen, fastigheten, där han var dag såg för sin blick en skuggestalt i blodigt skick. Så började han planlöst flacka och följde blott en känslas kall men kom snart att i alla fall för flera resor sig betacka; så återkom han till vår sal likt Tjatskij rakt från båt till bal. |
Tjatskij är huvudpersonen i Gribojedovs komedi Горе от ума, skriven ungefär samtidigt som Pusjkin påbörjade Jevgenij Onegin.