VIII:12

Предметом став суждений шумных,
Несносно (согласитесь в том)
Между людей благоразумных
Прослыть притворным чудаком,
Или печальным сумасбродом,
Иль сатаническим уродом,
Иль даже Демоном моим.
Онегин (вновь займуся им),
Убив на поединке друга,
Дожив без цели, без трудов
До двадцати шести годов,
Томясь в бездействии досуга
Без службы, без жены, без дел,
Ничем заняться не умел.
Att bullrigt dömas utav andra
är olidligt (håll med mig här)
som att bland kloka människor vandra
fast ses som tillgjord och konträr,
ja, eller sorgligt bakom flötet,
ja, eller djävulsfödd ur skötet,
ja, eller lik Demonen min.
Onegin (som jag nu för in),
som vännen sin i tvekamp skjutit,
som saknat mål, som saknat flit,
som tjugosex år avskytt slit,
som sysslolöshetsplågan njutit
förutan tjänst och fru som stör,
han kunde inget ta sig för.

Pusjkin skrev dikten Demonen 1823.

Det här inlägget postades i Kapitel VIII, Strofer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *