| Но в них не видно перемены; Всё в них на старый образец: У тетушки княжны Елены Всё тот же тюлевый чепец; Всё белится Лукерья Львовна, Всё то же лжет Любовь Петровна, Иван Петрович также глуп, Семен Петрович также скуп, У Пелагеи Николавны Всё тот же друг мосьё Финмуш, И тот же шпиц, и тот же муж; А он, всё клуба член исправный, Всё так же смирен, так же глух, И так же ест и пьет за двух. |
Hos dem tycks tvärtom allt beständigt; hos dem syns inte något nytt: Nej, ingen klär sig mindre trendigt än tant Jelenas tyllbahytt. Än vitsminkas Lukerja Lvovna, än blåljuger Ljubov Petrovna; Ivan Petrovitj är ett fån, Semjon Petrovitj ger ej lån; fru Nikolavna – Pelageja har än monsieur Finemouche som vän och samma hund och make än. Han vet vad klubblivet vill säga, är alltid lugn, hör aldrig på och tarvar mat och dryck för två. |
Bahytten är bekant från II:33 och III:28 – rimmet på nytt visar det sig att jag delar med Johansson.
Egennamn är alltid svåra att få in i rimflätan och svårare ju fler stavelser de består av. Pelageja Nikolavna tar åtta stavelser i anspråk och det är få översättare som lyckas få med både hennes för- och efternamn. (Friast till originalet förhåller sig Falen, i vars engelska översättning hon får heta Anna Pavlovna och Pavić, i vars serbiska översättning hon får förnamnet Tolstoguba, rimmat på att maken är члана клуба.) Jag är nöjd med min lösning, även om förnamnet fick komma sist.