VII:38

Прощай, свидетель падшей славы,
Петровский замок. Ну! не стой,
Пошел! Уже столпы заставы
Белеют; вот уж по Тверской
Возок несется чрез ухабы.
Мелькают мимо бутки, бабы,
Мальчишки, лавки, фонари,
Дворцы, сады, монастыри,
Бухарцы, сани, огороды,
Купцы, лачужки, мужики,
Бульвары, башни, казаки,
Аптеки, магазины моды,
Балконы, львы на воротах
И стаи галок на крестах.
Farväl du som sett fallen ära,
Petrovskijslott. Nej, framåt kör!
Den vita stadstullen är nära,
när deras släde på sig rör
och glider bland Tverskajas gropar.
Bak vaktkurerna skymtar glopar
och gummor, bänkar, lyktors ljus,
slott, trädgårdar och usla hus,
tatarer, slädar, klosterlunder,
kosacker, bönder härs och tvärs
bland kläd- och apotekskommers
och torn med boulevarder under,
balkonger, hus med lejonport
och kors på – kajors tillflyktsort.

Vaktkurerna som Pusjkin stavar бутки stavas oftare будки.

Det här inlägget postades i Kapitel VII, Strofer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *