| Зато зимы порой холодной Езда приятна и легка. Как стих без мысли в песне модной Дорога зимняя гладка. Автомедоны наши бойки, Неутомимы наши тройки, И версты, теша праздный взор, В глазах мелькают как забор. К несчастью, Ларина тащилась, Боясь прогонов дорогих, Не на почтовых, на своих, И наша дева насладилась Дорожной скукою вполне: Семь суток ехали оне. |
Men under vinterdagar kalla är resandet bekvämt och glatt. Likt rim som tanklöst går att tralla är vinterväglag alltid platt. Här kör automedoner raska, här ses en trojka aldrig maska och verststenar som far förbi tycks för en loj blick stängsel bli. Men Larina for med principen att hästskjutspeng ej skyldig bli: blott egna dragdjur fick ta i. Vår ungmö blev av leda gripen och var av långsamheten tärd, väl framme efter sju dygns färd. |
Automedon är Akilles körsven i Iliaden. Pusjkin använder rätt ofta antika namn i pluralis för att beteckna mer eller mindre smickrande moderna motsvarigheter till exempelvis Priamos (VII:4) eller Kirke (VII:27). Automedon känns, till skillnad från dessa, relativt rättfram att pluralböja på svenska. Trojkan är ett trespann och verststenarna milstenar.
Det visar sig att jag delar rimmet glatt/platt med Johansson.