VII:33

Когда благому просвещенью
Отдвинем более границ,
Со временем (по расчисленью
Философических таблиц,
Лет чрез пятьсот) дороги верно
У нас изменятся безмерно:
Шоссе Россию здесь и тут,
Соединив, пересекут.
Мосты чугунные чрез воды
Шагнут широкою дугой,
Раздвинем горы, под водой
Пророем дерзостные своды,
И заведет крещеный мир
На каждой станции трактир.
När upplysningen som vi prisar
har vidgat möjlighetens gräns
får vi (vilket man lätt bevisar
med filosofernas stringens)
om ungefär fem sekler faktiskt
ett omgjort vägnät som är praktiskt,
som hela Ryssland genomskär
och sammanlänkar här med där.
Då har vi breda gjutjärnsbågar
som kliver över varje flod,
för bergsflytt har vi en metod,
att gräva havstunnlar vi vågar
och världens alla kristna har
satt upp en krog vart än man far.

Att upplysningen ännu inte har gjort tillräckligt avtryck i Ryssland är ett tema bekant från II:24.

Det här inlägget postades i Kapitel VII, Strofer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *