| В возок боярский их впрягают, Готовят завтрак повара, Горой кибитки нагружают, Бранятся бабы, кучера. На кляче тощей и косматой Сидит форейтор бородатый, Сбежалась челядь у ворот Прощаться с барами. И вот Уселись, и возок почтенный, Скользя, ползет за ворота. «Простите, мирные места! Прости, приют уединенный! Увижу ль вас?..» И слез ручей У Тани льется из очей. |
och nu vid herrskapssläden selas. Så lagar kockar frukostmat, likt berg ska vagnslaster fördelas till körkarlars och gummors gnat. En skäggig tätkarl så beger sig. Hans krake tunn och raggig ter sig. Vid grinden tjänstefolket står så herrskapet sitt avsked får. Nu har de satt sig. Släden, värdig, mot grinden kryper, glider ut. ”Farväl av landets lugn till slut! Farväl, min fristad! Är jag färdig att inte ses på många år?” Och Tanja fäller tår på tår. |
Det visar sig att jag delar rimmet frukostmat/gnat med Johansson.
Lånordet форейтор – tätkarlen – kommer naturligtvis från tyskans Vorreiter.
Прости(те)-anaforen känns igen från VII:28.