|
И начинает понемногу Моя Татьяна понимать Теперь яснее — слава богу — Того, по ком она вздыхать Осуждена судьбою властной: Чудак печальный и опасный, Созданье ада иль небес, Сей ангел, сей надменный бес, Что ж он? Ужели подражанье, Ничтожный призрак, иль еще Москвич в Гарольдовом плаще, Чужих причуд истолкованье, Слов модных полный лексикон?.. Уж не пародия ли он? |
Tatjana ser allt mer det äkta; nu klarnar det som varit gömt hos den som henne fick att smäkta då ödets makt så hade dömt. Nu blir han gudskelov förklarlig; en sorglig typ och rentav farlig, helvetisk eller himmelsk man, sann ängel eller djävul sann? Men kanske tolkar han och härmar? Själv tom, av lånta fjädrar täckt; en moskovit i Harolds dräkt som inför andras nycker svärmar? En modelexikografi? Han liknar mest en parodi! |
Harolds dräkt syftar naturligtvis på Byrons Childe Harold, bekant sedan I:38. Både Jensen och Johansson visar sig här rimma fräckt/dräkt; jag har som synes funnit en snarlik med ändå annorlunda lösning.