I:26

Det här är en väldigt intressant strof, eftersom den sätter fokus på den svårighet (eller omöjlighet?) som det innebär att fullt ut översätta en självrefererande text. Pusjkins original säger att orden панталоны, фрак, och жилет inte finns på ryska. Detta påstående är naturligtvis lättöversatt. (Dock kan dess sanningshalt ifrågasättas: pantalon, frac och gilet är förvisso franska ord, men i alla fall жилет och фрак få nog anses ha lånats in i ryskan.) Pusjkins text säger emellertid något mer: Den säger att orden панталоны, фрак, och жилет inte finns på ryska, det språk som den här dikten är skriven på.

Här måste man som översättare träffa ett val. Antingen (i) så gör man en översättning som bevarar påståendet att orden панталоны, фрак, och жилет inte finns på ryska, eller (ii) så gör man en översättning som bevarar påståendet att orden inte finns på det språk som dikten är skriven på.

Många översättare håller här god min i elakt spel. Vi (jag också) låtsas att texten fortfarande är skriven på ryska: ”But pantaloons, gilet and frock— These words are hardly Russian stock” (Falen), ”but pantaloons, waistcoat, and frock, these words are not of Russian stock” (Johnston), ”But pantaloons, gilet, and frack— with such words Russian has no truck” (Arndt), ”Because there are no words in Russian // For trousers, dress-coat, and for vest” (Deutsch, raderna 6-7).

Andra är bedrägligt vaga: ”Still, pantalons, frac and gilet // Are foreign loan-words, sad to say” (Hofstadter), ”For pantalons, gilet og frac // vi vantar ord. Nei, mange takk!” (Rytter), ”och »redingote» och »pantalon» // knappt finnas i vårt språk en gång” (Jensen). Hofstadter, Rytter och Jensen säger inte rakt ut att de aktuella orden inte finns på engelska, norska och svenska – men de antyder det: en läsare som inte vet att deras texter är översättningar skulle kunna tolka det så. Jensen kanske går allra längst eftersom han stoppar in ett substantiv – ”redingote” – som låter extra främmande i svenskan.

De franska översättningarna får naturligtvis något av en särställning. Här är det givetvis omöjligt att som Hofstadter, Rytter och Jensen låtsas att påståendet om icke-befintlighet gäller på det aktuella språket. Legras väljer sålunda den mest traditionella översättningsvarianten: ”Mais « gilet », « frac » ou « pantalons » // Le russe ignore tous ces noms”. Markowicz väljer däremot en mer offensiv version: ”Or, pantalon, frac et gilet, // Ces mots, ils sentent le français”. Istället för att förneka kopplingen till ryskan framhäver han kopplingen till franskan.

Den teoretiskt mest tillspetsade utmaningen står översättaren till interlingua inför. Interlingua är ett konstgjort språk med den intressanta egenskapen att om ett ord förekommer i tre av de fyra källspråksenheterna (i) engelska, (ii) franska, (iii) italienska och (iv) spanska med portugisiska, så är det per definition ett interlingua-ord. Detta kriterium uppfylls av ”gilet” (engelska), ”gilet” (franska) och ”chaleco” (spanska). Här går det alltså, per definition, inte att förneka existensen av ordet på det språk texten är skriven.

Jag har inte hittat någon översättning som fullt ut lever sig in i att vara en originaltext och bevarar påståendet att orden inte finns på det språk som dikten är skriven på. En svensk version är denna (notera hur jag modifierat raderna åtta, tretton och fjorton):

Med kläder enligt sista skriken
intresset ert jag kunde väckt
och se’n för vetenskapspubliken
beskrivit här hans klädedräkt.
Det vore tvivelsutan dristigt,
men för min diktning mindre listigt:
Ty pantalonger, frack och väst
är ord som ej i svenskan fäst.
Dock ser jag nu, jag kom till korta
ty dikten redan som den är
är rik på lånord här och där
och vore bättre med dem borta,
trots att jag läst och lånat från
en ordbok av de Aderton.