|
Как грустно мне твое явленье, Весна, весна! пора любви! Какое томное волненье В моей душе, в моей крови! С каким тяжелым умиленьем Я наслаждаюсь дуновеньем В лицо мне веющей весны На лоне сельской тишины! Или мне чуждо наслажденье, И всё, что радует, живит, Всё, что ликует и блестит, Наводит скуку и томленье На душу мертвую давно, И всё ей кажется темно? |
Jag grips av sorg var gång jag ser dig, ack vår, ack vår! Du kärlekstid! Som ändå tyngd av vemod ter dig och aldrig ger mig sinnesfrid! Med tungsinne jag känner vinden om våren smeka mig om kinden i hembygdsortens enkla bo i stilla tysthet, lugn och ro! Men kanske har jag svårt att njuta så allt som liv och glädje vill och all triumf som glimmar till blir tråkigheter att förskjuta? Ser den vars själ har hädan gått för länge sedan allt i grått? |
-
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
Kategorier
Meta