«Мой секундант? — сказал Евгений,— Вот он: мой друг, monsieur Guillot Я не предвижу возражений На представление мое: Хоть человек он неизвестный, Но уж конечно малый честный». Зарецкий губу закусил. Онегин Ленского спросил: «Что ж, начинать?» — Начнем, пожалуй, Сказал Владимир. И пошли За мельницу. Пока вдали Зарецкий наш и честный малый Вступили в важный договор, Враги стоят, потупя взор. |
”Min sekundant?”, Jevgenij sporde, ”Se här min vän monsieur Guillot och synpunkter på honom torde väl ingen kunna hitta på: Fast mindre känd så tror jag alla en hedersman kan honom kalla.” Zaretskij snörpte munnen blå. Till Lenskij sa Onegin då: ”Så, ska vi?” ”Ja, nu gör vi detta”, Vladimir sa och de försvann bak kvarnen. Med Zaretskij fann sig hedersmannen strax till rätta. Så står två fiender mot fond av sekundanters samförstånd. |
Det visar sig att jag delar rimmet Guillot/på med Johansson.