|
Когда б он знал, какая рана Моей Татьяны сердце жгла! Когда бы ведала Татьяна, Когда бы знать она могла, Что завтра Ленский и Евгений Заспорят о могильной сени; Ах, может быть, ее любовь Друзей соединила б вновь! Но этой страсти и случайно Еще никто не открывал. Онегин обо всем молчал; Татьяна изнывала тайно; Одна бы няня знать могла, Да недогадлива была. |
Tänk om han vetat hur det brände och sved i Tanjas hjärterot! Tänk om Tatjana på sig kände, tänk om hon anat detta hot; att Lenskij och Jevgenij bråkar, vid gravens rand varandra råkar; ack, kunde hennes kärlek då på nytt förenat dessa två?! Men att hon av passioner värkte, det hade ännu ingen sett. Onegin teg ju rätt och slätt; Tatjanas smärta ingen märkte; blott amman kunde ha förstått om hon ett bättre huvud fått. |
Än en gång finns det, utöver den vanliga rimflätan, en anafor i form av Когда б(ы). Jag är nöjd med att återge den som ”Tänk om”. Johansson fångar den också med ett upprepat ”Om blott”.