| Бывало, льстивый голос света В нем злую храбрость выхвалял: Он, правда, в туз из пистолета В пяти саженях попадал, И то сказать, что и в сраженье Раз в настоящем упоенье Он отличился, смело в грязь С коня калмыцкого свалясь, Как зюзя пьяный, и французам Достался в плен: драгой залог! Новейший Регул, чести бог, Готовый вновь предаться узам, Чтоб каждым утром у Вери В долг осушать бутылки три. |
Ja förr hans hårdhet vann sitt rykte om iskallt mod då skvallret gick: Hur han pistolens hane tryckte, på äss fem famnar bort sköt prick, hur han en gång i stridens hetta med stridslust som ej gick att mätta sig skilde ut som allra mest när han ifrån kalmuckisk häst i fyllan föll och togs till fånga av franska trupperna, just snyggt! Vår Regulus dock avstod flykt, beredd att utstå dagar långa på krita han var morgon tog tre flaskor på Very, en krog. |
Marcus Atilius Regulus var en romersk konsul och fältherre som togs till fånga av karthagerna under det första puniska kriget. Enligt traditionen ska han ha skickats till Rom som sändebud, men avstått tillfället att fly för att istället i enlighet med sitt löfte återvända och därmed gå i döden.
Det visar sig att jag delar de båda inledningsrimmen rykte/tryckte och gick/prick med Jensen. Det är ovanligt mycket för en och samma strof, låt vara att det rör sig om ordval som faller sig ganska naturligt på svenska. Johansson och Jensen delar för övrigt slutrimmet kredit/sprit, där jag har valt en annan lösning.