| Служив отлично благородно, Долгами жил его отец, Давал три бала ежегодно И промотался наконец. Судьба Евгения хранила: Сперва Madame за ним ходила, Потом Monsieur ее сменил. Ребенок был резов, но мил. Monsieur l’Abbé, француз убогой, Чтоб не измучилось дитя, Учил его всему шутя, Не докучал моралью строгой, Слегка за шалости бранил И в Летний сад гулять водил. |
Som krönet på en ädel bana hans fader levde länge än. Vart år tre baler blev en vana, och utan pengar stod han sen. Jevgenijs fostran, några fakta: Madame var först att honom vakta. Monsieur tog över våran pilt, och barnet vänligt var, men vilt. Monsieur l’Abbé, fransos sekunda, för att ej ställa hårda krav all undervisning skämtsamt gav. Hans påbud var moraliskt grunda: blott lätta bannor för vart hyss, till Letnij-parken gick de nyss! |
I tredje strofen nämns huvudpersonens förnamn för första gången, och beslutet om hur det ska översättas måste således fattas. Verkets traditionella svenska namn är Eugen Onegin, men jag har icke desto mindre valt att behålla det ryska namnet Jevgenij. Att översätta namn (välja en namnform som ligger närmare målspråket) har i svenskan traditionellt främst varit förbehållet utländska regenter. Därför säger vi Vilhelm Erövraren men William Shakespeare; därför säger vi Peter den Store men Pjotr Tjajkovskij. I linje med den traditionen är det rimligt att bibehålla Jevgenij oöversatt.
På rad 8 kan noteras att ordningen på adjektiven i ryskans ”резов, но мил” kastats om till ”vänligt var, men vilt”. En fördel är att detta möjliggör en snygg allitteration, men en trognare variant vore kanske ”bråkigt/störigt/spralligt/(etc.) var, men milt”. Kanske är en ytterligare fördel med en sådan variant att ”мил” kan översättas med det rent ortografiskt närliggande ”milt”?