|
Освободясь от пробки влажной, Бутылка хлопнула; вино Шипит; и вот с осанкой важной, Куплетом мучимый давно, Трике встает; пред ним собранье Хранит глубокое молчанье. Татьяна чуть жива; Трике, К ней обратясь с листком в руке, Запел, фальшивя. Плески, клики Его приветствуют. Она Певцу присесть принуждена; Поэт же скромный, хоть великий, Ее здоровье первый пьет И ей куплет передает. |
Ur flaskan korken dras; det smäller och porlar av befriat vin. Med rampfeber Triquet då ställer sig upp och antar viktig min. Nu ska han sin kuplettsång göra. Man tystnar. Vad ska de få höra? Triquet, med manus, henne ser. Tatjana vill blott sjunka ner. Han sjunger och fast falskt det ljuder man applåderar. Det är bäst att niga. Skalden är modest och gör vad hövligheten bjuder; han om en skål för henne ber och så kupletten henne ger. |
Det visar sig att jag delar rimmet smäller/ställer med Johansson.