V:31

Траги-нервических явлений,
Девичьих обмороков, слез
Давно терпеть не мог Евгений:
Довольно их он перенес.
Чудак, попав на пир огромный,
Уж был сердит. Но, девы томной
Заметя трепетный порыв,
С досады взоры опустив,
Надулся он и, негодуя,
Поклялся Ленского взбесить
И уж порядком отомстить.
Теперь, заране торжествуя,
Он стал чертить в душе своей
Каррикатуры всех гостей.
Med tårar, svimningar och dramer
Jevgenij stod ej längre ut
och på neurotiskt lagda damer
han hade tröttnat nu till slut.
Av festen redan rätt förtretad
han blev av hennes skälvning retad;
av sådant trånsjukt känslosvall
blev blicken hans förtörnat kall
och ogin, sur och uppblåst sedan
han svor att Lenskij reta upp
och hämnas genom denna kupp.
Därnäst, med segervittring redan,
snart för sin inre blick som bäst
han karikerade var gäst.

Den som till äventyrs behöver påminnas om Onegins karaktärsbrister får en hel provkarta i denna strof.

Det här inlägget postades i Kapitel V, Strofer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *