|
Но вот багряною рукою Заря от утренних долин Выводит с солнцем за собою Веселый праздник имянин. С утра дом Лариных гостями Весь полон; целыми семьями Соседи съехались в возках, В кибитках, в бричках и в санях. В передней толкотня, тревога; В гостиной встреча новых лиц, Лай мосек, чмоканье девиц, Шум, хохот, давка у порога, Поклоны, шарканье гостей, Кормилиц крик и плач детей. |
Men se hur gryningsljusets händer nu färgar varje dalgång skär och solens strålar budet sänder att namnsdagsfestens dag är här. Från morgonstund familjers myller och grannar, gäster huset fyller som körts med släd- och vagntransport av britjka- och kibitka-sort. De trånga rummen liksom sjuder av prat med folk man träffat nyss, av hundars skall, av flickors kyss, vid tröskelns trängsel skratten ljuder, man bugar sig åt alla håll, på ledsna barn har ammor koll. |
Pusjkin noterar i en not att de första raderna i denna strof parodierar inledningen till ett ode av Lomonosov:
Заря багряною рукою
От утренних спокойных вод
Выводит солнце за собою
Твоей державы новый год
Britjka och kibitka är två olika sorters vagnar – den senare är även bekant från V:2.