V:21

Спор громче, громче; вдруг Евгений
Хватает длинный нож, и вмиг
Повержен Ленской; страшно тени
Сгустились; нестерпимый крик
Раздался… хижина шатнулась…
И Таня в ужасе проснулась…
Глядит, уж в комнате светло;
В окне сквозь мерзлое стекло
Зари багряный луч играет;
Дверь отворилась. Ольга к ней,
Авроры северной алей
И легче ласточки, влетает;
«Ну, – говорит, – скажи ж ты мне,
Кого ты видела во сне?»
Allt högre hörs kalabaliken,
en kniv Jevgenij plötsligt höll,
strax Lenskij faller, varpå skriken
gav eko… och en skugga föll…
Men när så stugan börjar knaka
är Tanja i sin säng tillbaka…
I hennes rum är natten slut;
hon genom fönstrets frost ser ut
där gryningspurpurns ljusspel smyger;
i dörren plötsligt Olga slår,
med morgonrodnad kind först går
och lätt som svalan sedan flyger:
”Så säg mig nu vad som har skett
och vem som du i drömmen sett!”
Det här inlägget postades i Kapitel V, Strofer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *