|
Опомнилась, глядит Татьяна: Медведя нет; она в сенях; За дверью крик и звон стакана, Как на больших похоронах; Не видя тут ни капли толку, Глядит она тихонько в щелку, И что же видит?.. за столом Сидят чудовища кругом: Один в рогах с собачьей мордой, Другой с петушьей головой, Здесь ведьма с козьей бородой, Тут остов чопорный и гордый, Там карла с хвостиком, а вот Полу-журавль и полу-кот. |
Tatjana vaknar upp och stirrar: Hon utan björn i farstun är; bak dörren larm och glas som klirrar ett intryck av begravning bär. När inget vett och sans hon hittar hon i en liten springa tittar. Vad ser hon då? Jo en hel hord av vidunder omkring ett bord: En hundnost man har horn i pannan, en häxa bär ett bockskägg tätt, hon sitter vid ett stolt skelett, se tupphövdad är någon annan, en dvärg har svans, och sammansatt är hälften trana, hälften katt. |
Även om uppräkningen av alla dessa väsen är en utmaning så ligger vissa formuleringar ändå översättaren nära till hands. Så visar det sig att jag delar rimmen stirrar/klirrar och bord/hord med Johansson. Jensen skiljer subtilt ut sig med alternativet bord/hjord. Med honom delar jag istället horn i pannan/annan – en ganska trogen och rättfram lösning utifrån originalet. Rosenberg, slutligen, har samma slutrim som jag, men i omvänd ordning:
En Dværg med Hale og en Kat,
Halvt med en Trane sammensat.
Pusjkins monsterkavalkad har hos mig alltid väckt associationer till skivomslaget till Iron Maidens Dance of Death (2003). Såväl grafikens upphovsman som publiken ska ha blivit missnöjda med bandets val av omslag. Kanske passar dess säregna uttryck bättre som illustration av en tonårsflickas mardrömmar än av ikonisk heavy metal?