V:3

Но, может быть, такого рода
Картины вас не привлекут:
Всё это низкая природа;
Изящного не много тут.
Согретый вдохновенья богом,
Другой поэт роскошным слогом
Живописал нам первый снег
И все оттенки зимних нег;
Он вас пленит, я в том уверен,
Рисуя в пламенных стихах
Прогулки тайные в санях;
Но я бороться не намерен
Ни с ним покамест, ни с тобой,
Певец Финляндки молодой!
Men kanske ni för dessa skisser
ej känner minsta slags fäbless:
det är ju blott naturkulisser
som saknar varje slags finess.
I himmelskt inspirerad riktning
så har en annan rimsmeds diktning
om första snön till oss allt sagt,
om vinterns fröjd, dess färgers prakt;
och säkert kommer ni att fångas
när han på eldig meter er
en hemlighetsfull slädfärd ger;
men själv så avser jag ej stångas
med honom, eller dig vars ord
fick finska flickans lovsång gjord!

Den första snön, Первый снег, skrevs av Pusjkins vän Pjotr Vjazemskij 1819.

Den finska flickan åsyftar Jevgenij Baratynskijs versberättelse Eda från 1824, som blandar kärleksberättelse med naturskildringar från Finland. Redan i III:30 åkallas den av Pusjkin högt skattade Baratynskij som en tänkbar hjälpande hand i uppgiften att ”översätta” Tatjanas brev från franskan.

Det här inlägget postades i Kapitel V, Strofer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *