På baksidan av Johnstons Onegin-översättning (1977) i Penguins klassikerutgåva (första versionen 1979) kan man läsa ett utdrag ur en lyrisk recension i the Observer:
One day a young English poet will write a sonnet to it
Huruvida recensenten verkligen menade detta bokstavligen, eller om det mest var en retorisk figur, är svårt att veta.
Däremot slog förutsägelsen faktiskt in. Vikram Seth skrev i Pusjkins efterföljd versromanen The Golden Gate (1986) i form av 590 Onegin-strofer. En av dem, den femte i det femte kapitlet, reflekterar över sin egen härkomst och över hur författaren inspirerats av ”Johnston’s luminous translation”.
Jag har ägt bägge böckerna i flera år, men först nu lagt märke till denna märkvärdiga sannspådom.