I:2

Так думал молодой повеса,
Летя в пыли на почтовых,
Всевышней волею Зевеса
Наследник всех своих родных.
Друзья Людмилы и Руслана!
С героем моего романа
Без предисловий, сей же час
Позвольте познакомить вас:
Онегин, добрый мой приятель,
Родился на брегах Невы,
Где, может быть, родились вы
Или блистали, мой читатель;
Там некогда гулял и я:
Но вреден север для меня.
Så tänkte sig den unge sprätten
i postvagn dammig utav fart,
som Zeus fördelat födslorätten
han ärva allting skulle snart.
Så tveka ej, Ludmilas vänner
och alla ni som Ruslan känner!
Nu på minuten hälsa på
romanens hjälte, ser man på!
Onegin, gode vän och frände
sen barnsben van vid Nevas strand,
just kanske eder barndoms land
där ni på strålglans kanske kände,
där gick ock jag min gilla gång
men norden blev mig alltför vrång.
Det här inlägget postades i Kapitel I, Strofer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *