|
Янтарь на трубках Цареграда, Фарфор и бронза на столе, И, чувств изнеженных отрада, Духи в граненом хрустале; Гребенки, пилочки стальные, Прямые ножницы, кривые И щетки тридцати родов И для ногтей и для зубов. Руссо (замечу мимоходом) Не мог понять, как важный Грим Смел чистить ногти перед ним, Красноречивым сумасбродом. Защитник вольности и прав В сем случае совсем неправ. |
Av bysansbärnsten pipor lyser, porslin och brons uppå vart bord, parfym så man av väldoft ryser uti kristallglas – en hel hord. En fil, en kam om håret slokar, båd’ raka saxar och med krokar, och borstar utav tretti’ slag för naglars, tänders välbehag. Rousseau (en not blott, här i boken) en mallig Grimm ej alls förstod som vårda’ naglar där han stod inför retorikern och token. Hans frihetskamp kom oss till del – i detta tog han ändock fel. |
Kärt barn har många namn: Bysans, Konstantinopel, Östrom, Istanbul, Miklagård. Så ock på ryska, där ännu en sydslavism kan anas i Pusjkins bruk av namnet ”Цареград”. Ryska Wikipedia konstaterar att namnet lever kvar hos sydslaverna, och mycket riktigt: Jämförande ordbok från serbiska, kroatiska och bosniska till svenska (Dahl & Gustafsson, 2001) bekräftar bruket av ”Carigrad” (skrivet med latinska bokstäver), dock med en notering om att termen är historisk.