|
Волшебный край! там в стары годы, Сатиры смелый властелин, Блистал Фонвизин, друг свободы, И переимчивый Княжнин; Там Озеров невольны дани Народных слез, рукоплесканий С младой Семеновой делил; Там наш Катенин воскресил Корнеля гений величавый; Там вывел колкий Шаховской Своих комедий шумный рой, Там и Дидло венчался славой, Там, там под сению кулис Младые дни мои неслись. |
O, underland! I forna dagar satirens herre glänste här: Fonvízin, vän av frihetslagar, Knjazjnín, som härmar allt han lär. Där Ózerov tribut förtjänat – från folk som gråtit, klappat, skränat – Semjónova fick del därav. Katénin livet åter gav åt det Corneille haft i sin hjärna. Där födde bitske Sjachovskoj sin svärm av komedi på skoj, Didelot där krönte sig till stjärna, och där bak skyddande kuliss förfors min ungdom – vilken miss! |
Uppdatering: Första raden fångar nu bättre den vokativ-känsla som originalet förmedlar. ”Ett magiskt land!” är lite för prosaiskt.