Kategoriarkiv: Kapitel VIII

VIII:14

Men så kom folk i salen av sig,
en viskning löpte som signal… Fortsätt läsa

Publicerat i Kapitel VIII, Strofer | Lämna en kommentar

VIII:13

Så drabbades han utav leda
och ville snart bli resenär… Fortsätt läsa

Publicerat i Kapitel VIII, Strofer | Lämna en kommentar

VIII:12

Att bullrigt dömas utav andra
är olidligt (håll med mig här)… Fortsätt läsa

Publicerat i Kapitel VIII, Strofer | Lämna en kommentar

VIII:11

Men sorgligt vore om vi tänkt oss
att vi vår ungdom sviker jämt… Fortsätt läsa

Publicerat i Kapitel VIII, Strofer | Lämna en kommentar

VIII:10

Var glad som ung din ungdom gillar,
var glad som vuxit upp i tid… Fortsätt läsa

Publicerat i Kapitel VIII, Strofer | Lämna en kommentar

VIII:9

Men vadan avoghetstendensen
så fort vi för honom på tal… Fortsätt läsa

Publicerat i Kapitel VIII, Strofer | Lämna en kommentar

VIII:8

Har han förändrats? Lugnat ner sig?
Fast är han samma original… Fortsätt läsa

Publicerat i Kapitel VIII, Strofer | Lämna en kommentar

VIII:7

Hon tycker om hur allt kan skötas
så strikt med oligarkiskt tal… Fortsätt läsa

Publicerat i Kapitel VIII, Strofer | Lämna en kommentar

VIII:6

Och nu för första gången tar jag
min musa med på soaré… Fortsätt läsa

Publicerat i Kapitel VIII, Strofer | 3 kommentarer

VIII:5

Men snart hon huvudstaden glömde,
dess glans, dess bullersamma fest… Fortsätt läsa

Publicerat i Kapitel VIII, Strofer | Lämna en kommentar