Kategoriarkiv: Kapitel VII

VII:45

Postat den 7 mars, 2024 av Ulrik Franke

Hos dem tycks tvärtom allt beständigt;
hos dem syns inte något nytt… Fortsätt läsa →

Publicerat i Kapitel VII, Strofer | Lämna en kommentar

VII:44

Postat den 28 februari, 2024 av Ulrik Franke

På middagar hos anförvanter
körs Tanja så på daglig tur… Fortsätt läsa →

Publicerat i Kapitel VII, Strofer | Lämna en kommentar

VII:43

Postat den 14 februari, 2024 av Ulrik Franke

Den sjukas omsorger och lycka
berör Tatjana djupt; ändå… Fortsätt läsa →

Publicerat i Kapitel VII, Strofer | Lämna en kommentar

VII:42

Postat den 1 februari, 2024 av Ulrik Franke

Den andre… nå, det tar vi sedan.
Nog borde Tanja visa sig… Fortsätt läsa →

Publicerat i Kapitel VII, Strofer | Lämna en kommentar

VII:41

Postat den 25 januari, 2024 av Ulrik Franke

”Princesse, mon ange!” ”Pachette!” ”Alina!”
”Vem kunde trott? När var det sist… Fortsätt läsa →

Publicerat i Kapitel VII, Strofer | 2 kommentarer

VII:40

Postat den 9 januari, 2024 av Ulrik Franke

Fast resandet har tärt på styrkan
så åker de en timme till… Fortsätt läsa →

Publicerat i Kapitel VII, Strofer | Lämna en kommentar

VII:38

Postat den 6 december, 2023 av Ulrik Franke

Farväl du som sett fallen ära,
Petrovskijslott. Nej, framåt kör… Fortsätt läsa →

Publicerat i Kapitel VII, Strofer | Lämna en kommentar

VII:37

Postat den 24 november, 2023 av Ulrik Franke

Petrovskijslottet står i lunden,
bland ekar där det dystert bär… Fortsätt läsa →

Publicerat i Kapitel VII, Strofer | Lämna en kommentar

VII:36

Postat den 7 november, 2023 av Ulrik Franke

De nalkas. Landsbygden försvinner.
Moskva är vitt och byggt i sten… Fortsätt läsa →

Publicerat i Kapitel VII, Strofer | Lämna en kommentar

VII:35

Postat den 30 oktober, 2023 av Ulrik Franke

Men under vinterdagar kalla
är resandet bekvämt och glatt… Fortsätt läsa →

Publicerat i Kapitel VII, Strofer | Lämna en kommentar